Anasayfa Üye Ol İçerik Ekle İletişim En İyi Üyeler Kullanım Anl.
Üye Girişi
Kullanıcı:
Şifre:


Otomobilan
X Sözlük

Kaliteli Siteler
Arama
Arşivimizdeki şarkı sözü sayısı 158.000'i geçti!
A  B  C  D  E  F  G  H  I  J  K  L  M  N  O  P  Q  R  S  T  U  V  X  W  Y  Z
1  2  3  4  5  6  7  8  9 
Sanatçı/Grup Arama:
Garmarna - Sorgsen Ton Şarkı Sözleri

Garmarna | Şarkı Sözleri

    med sorgsen ton jag sjunga vill
    om ett forfarligt under
    du som det hor mark noga till
    och minns det alla stunder
    vid gibbau by vid penne strand
    i pommern i det tyska land
    sig denna saken hander

    en fattig bonde bodde dar
    och barn han hade manga
    som gjorde honom stort besvar
    om brod han nodgas ganga
    den aldsta dottern av sin far
    samt mor och syskon avsked tar
    och ger sig ut att tjana

    en tid darefter hande sig
    att fadern hennes dodde
    och modern som sig omkelig
    pa kapp och krycka stodde
    bad dottern som var tamligt rik
    till graven hjalpa faderns lik
    som barnslig plikt befaller

    hon svarte det gar mig ej an
    ej for mig skuld det bringar
    begraven hur i vill och kan
    men jag mitt mynt ej skingrar
    hur jag gar kladder var man ser
    stor sak vad grav man gubben ger
    ej darom nagon skoter

    da hennes fru slik hardhet sag
    hon mera adelt tankte
    hon var barmhartig i sin hag
    hon mat och pengar skankte
    dess fru gav henne tvenne brod
    att ge sin mor som led stor nod
    och sadan hjalp behovde

    nar hon ett stycke hade gatt
    och harmsen brodet burit
    sin frus barmhartighet forsmatt
    och argt pa modern svurit
    kom hon dar vagen oren var
    tank vad for medel da hon tar
    att fina skorna spara

    dar fanns ej sten dar fanns ej spang
    varpa hon kunde kliva
    ga kring blev vagen alltfor lang
    ej vill hon smutsig bliva
    da lagger hon de broden sa
    att hon pa dem kund torrskodd ga
    men straffet resan stackte

    dess fotter fastnar genast kvar
    da hon pa brodet trader
    pa benen hon forgaves drar
    hon bannar svar och hadar
    ty som en stor och jordfast sten
    ororlig star ock hennes ben
    i marken synes fasta

    hon ropar da jag usla barn
    forsmatt min moder snalla
    har sjalv mig snarjt i syndens garn
    det far jag nu umgalla
    om hjalp hon tigger varje man
    de bjuda till men ingen kan
    dess fot fran marken rora

    ej kunde hon de sista ord
    med bruten rost framfora
    forran den eljest fasta jord
    begynte sig att rora
    hon knappte sina hander ihop
    och sjonk sa neder i en grop
    som henne strax betackte

    i manniskor betanken er
    hogfarden laten fara
    och girigheten som man ser
    ar och en farlig snara
    lat pigans ofard varna er
    fran synd och flard allt mer och mer
    och fran hogfardig levnad



    woeful tones

    in woeful tones i mean to tell
    a tale of dread and wonder
    whoever hears it, listen well,
    and on its meaning ponder.
    in gibbau, by the penne sea,
    in pomerania, in germany,
    these strange events unfolded.

    a farmer lived in poverty there
    whose children were so many
    that he was driven in despair
    to beg for food and money.
    the eldest daughter bade adieu
    to sisters, brothers and parents too,
    to earn a servant´s wages.

    some time later her father´s soul
    this earthly life departed.
    her mother, who was lame and old,
    by stick and crutch supported,
    upon her wealthy daughter called
    for help with the father´s funeral,
    as is a daughter´s duty.

    "why come to me?" the daughter said
    "give him a pauper´s burial!
    i´ll waste no money on the dead,
    nor let my mind be troubled.
    everyone sees the clothes i wear,
    but what does anybody care
    what grave the old man lies in?"

    such words of cruelty dismayed
    her nobler-hearted mistress.
    she sent both money and food to aid
    the family in her kindness.
    the mistress gave two new-baked loaves
    and bade the daughter carry those
    home to her needy mother.

    when she had gone a little way,
    carrying the bread in anger,
    despising her mistress´s charity
    and cursing her starving mother,
    she came to a mud patch damp and deep
    - and this is what she did to keep
    her fine new shoes unsullied:

    no stone nor plank nor bridge was there
    to help her on her journey.
    to leave her path she did not care
    - that way was long and dirty.
    the loaves of bread she threw straight down
    as stepping-stones to drier ground
    but this she soon regretted.

    her feet stuck fast immediately
    when on the bread they landed.
    in vain she tried to pull them free,
    she cursed and swore and ranted.
    for like a stone stuck in the ground
    her legs sank helpless deeper down
    - she could not even move them.

    she cries aloud,
    "alas that i spurned
    the pleas of my kind old mother!
    this is the punishment i´ve earned,
    a wretched, sinful daughter!"
    each passer-by for help she begs,
    but none can free her earthbound legs
    however hard they struggle.

    she had not spoken her last words
    in a voice trembling with terror
    before the ground she stood on stirred
    and opened wide beneath her.
    in silent prayer her hands she clasped
    and sank until the earth at last
    all trace of her had covered.

    all you who hear this tale, take care,
    lest your own pride betray you.
    remember likewise to beware
    the tricks that greed can play you.
    let this maid´s fate warn everyone
    the sin of luxury to shun
    and vain, conceited living.

    translation by alistar cochrane

Copyright © 2005-2008 Lirikler.Com
Sayfa 0.083 saniye oluşturuldu.
Kullanım Anlaşması | Gizlilik Bildirimi | Telif Hakları
TOPlist Bira Darksites